Influencer: Sweden

Sverige toppar hållbarhetsrankningar och är det land i världen med högst anseende enligt vissa undersökningar. Den officiella svansföringen inom hållbarhetsfrågor är hög, enligt vissa till och med självgod. Hur kan Sverige ta vara på denna unika internationella position för att göra maximal nytta i klimatutmaningen?
Dela artikeln

Sverige har som land opropotioneligt stor påverkan på världens klimat-ambitioner, menar professor Johan Rockström och försöker i en debattartikel i Dagens industri att ge sig på konststycket att räkna ut Sveriges påverkansmöjligheter.

Sverige är som bekant ett befolkningsmässigt relativt litet land och nationens andel av de internationella klimatutsläppen mäts i några enstaka promille. Men tack vare flera samverkande faktorer har vi mycket stor påverkan på världens klimatarbete, menar han. Några av dessa faktorer är att Sverige agerar hem för flera stora företag som i sig påverkar resten av sina respektive branscher och konsumenter över hela världen (såsom Ikea, H&M, Volvo och Scania), landet står för en hög och internationellt respekterad kunskapsnivå inte minst genom Nobelpriset samt var först med att införa koldioxidskatt och lyckats kombinera ekonomisk tillväxt tillsammans med minskade koldioxidutsläpp (om man räknar på de inhemska utsläppen).

Enligt Johan Rockströms halvseriösa, men retoriskt slagkraftiga, uträkning blir hävstångseffekten uppemot femtio gånger vår storlek. Sveriges påverkan skulle alltså kunna vara femtio gånger större än landets faktiska utsläpp. Om antagandet stämmer skulle man kunna hävda att ansvaret på svenska aktörer därmed ökar.

Det är också en ansats som den svenska regeringen försökt nyttja. Eva Svedling som i skrivande stund är statssekreterare på Utrikesdepartementet instämmer i den tes som Johan Rockström driver.

– Jag håller helt med honom. Det är absolut ingen tvekan om att det förhåller sig på det sättet. Det märker vi när vi är ute i olika sammanhang, såsom i klimatförhandlingar. Där har Sverige stor påverkanspotential. Många länder vänder sig till Sverige, det finns förväntningar på att vi starkt ska ta ställning för höjda ambitioner, beskriver hon.

Eva Svedling menar att Sveriges goda renommé har byggts upp under lång tid, landet har en historia av att visa internationell solidaritet, men hon menar också att ryktet vässats ännu mer under de senaste åren som en följd av de klimatåtgärder som gjorts på hemmaplan.

– När det gäller klimat så har vi visat i både ord och handling och vi utgör ett gott exempel i det nationella klimatarbetet, såsom regeringens initiativ Fossilfritt Sverige, den nya klimatlagen och våra progressiva klimatmål. Det finns ett enormt intresse för hur vi åstadkom de här sakerna parlamentariskt, säger hon.

När klimatlagen undertecknades var Eva Svedling en av de kvinnor som stod bakom dåvarande klimatminister Isabella Lövin (mp) på en vida spridd bild. Bilden med klimatministern omgiven enbart av kvinnor var en kaxig pastisch på Donald Trumps signaturbilder, omgiven av enbart män.

– Jag tror att den bilden var väldigt effektfull. Det fick enorm spridning för att det var sofistikerat, kombinerat med en viktig agenda. Vi har lådvis med brev som kommit in från människor från hela världen som har uppmärksammat detta. De hittar stor förtröstan i att det finns en motkraft, säger Eva Svedling och fortsätter:

– Vi behöver den typen av modiga politiker som berättar en annan historia om vad som händer i Sverige än den svartmålning som sker från vissa håll.

Men alla är inte helt bekväma med att utmåla Sverige som ett litet hållbarhetsparadis. Journalisten och författaren Per Grankvist har hållbarhet och sociala medier som specialområden och sätter under hösten upp föreställningen ”Självgod som fan”. I den är han inte nådig i sin satir.

– Vi har blivit figurer som säger In Sweden we have a system, we have Agenda 21, sopsortering and can help you with human rights, säger han och fortsätter:

- Det är en ganska självgod bild av Sverige. Och problemet med självbilden är att den på sätt och vis är korrekt.

Det finns en del fog för det svenska skrytet. I en genomgång som den europeiska klimatorganisationen CAN Europa gjort har Sverige överlägset bäst klimatpolitik och i en stor undersökning av olika länders allmänna anseende från Reputation institute placerade sig Sverige på topp. Men självgodhet har en förmåga att sätta sig i halsen på folk.

– Vi är inte bäst på allt längre, säger Per Grankvist. Vi är bra men inte bäst, och då kan vi ta nästa steg, beskriver han. Exempelvis stoppar vi djur i munnen varje dag, och det är inte så bra för klimatet.

Ett tydligt exempel är att de så kallade konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen som har ökat från Sverige, det vill säga de utsläpp som sker utomlands till följd av vår egen konsumtion. Ökningen av utsläppen utomlands är så stor (cirka +37 procent mellan 1995 och 2015) att de ”äter upp” minskningen av utsläpp på hemmaplan (cirka –31 procent samma period). Sett från detta perspektiv har alltså Sveriges utsläpp totalt sett ökat (cirka +2 procent under samma period).

Mer genomtänkt inspiration i din brevlåda lagom ofta

Den svenska självbilden innehåller en paradox - jantelagen präglar fortfarande oss så tillvida att vi avskyr svenskar som skryter, men vi älskar att bli hyllade utomlands för vår förträfflighet. Det är i denna paradox som Pers föreställning petar i. Bäst för klimatet, menar Per, är om svenska representanter både sprider de goda exemplen men också berättar om de utmaningar som finns kvar.

– Man måste också säga ”här har vi ingen aning om hur vi ska göra”. När vi eldar sopor i förbränningsanläggningarna eldar vi 49 procent vatten, det kanske inte är så smart, exemplifierar han.

En regering vill förstås framhäva sin egen politiks förträfflighet men en myndighet har lite andra spelregler. Svenska Institutet är den myndighet som har ansvar för bilden av Sverige utomlands. Deras sociala mediekonton -
@Sweden* ska de ge en ”bred, faktabaserad och nyanserad bild” av Sverige.

– Ibland kommunicerar vi saker som inte går exakt hand i hand med regeringens budskap, säger Henrik Selin, chef på avdelningen för Sverige-kommunikation på Svenska Institutet och fortsätter:

–  Om vi bara skulle prata om de positiva sidorna blir Sverige någon slags Bullerbyland.

Ett exempel på ”fallgropar” inom hållbarhet som Svenska Institutet har berättat om i sina kanaler är de dilemman som den svenska modeindustrin står inför.

– De svenska modeföretagen är otroligt framåt kring att hållbarhet ska vara en del av deras affärsmodell, men vi berättar samtidigt om det enorma fossila avtryck som modeindustrin har i andra delar av världen och att vi överproducerar och slänger enorma berg av kläder varje år. Det blir en mer relevant berättelse, beskriver Henrik.

Att vara ansvarig för Sverigebilden medför stundtals hicka, som när världens mäktigaste man bestämmer sig för att använda landet för egna syften i sin retorik. ”Se vad som hände häromkvällen i Sverige!” sa USAs president Donald Trump i ett tal om invandring utan att närmare förklara vad han syftade på. Men denna lösryckta svartmålning verkade inte rucka på Sveriges goda rykte.

– Vi ser snarare tecken på att han gjorde oss en tjänst, berättar Henrik Selin. Han hade inte täckning för det han talade om, vilket aktiverade amerikanska nyhetsmedier som kraftfullt hörde av sig till Sverige för att ta reda på fakta. Det resulterade i en ganska stark berättelse om hur fel han faktiskt hade.

Svenska Institutet gjorde en studie senare samma år där de frågade om människors bild av Sverige hade förändrats under det senaste året, och då hade en tredjedel av de svarande fått en mer positiv bild av Sverige under den här perioden.

– Svenska folket blir matade med bilden av att internationellt tycker man att Sverige är bra, säger Per Grankvist. Medierna älskar att rapportera om ”titta nu tycker den här franska tidningen att vi är bra!”.

I Sverige ledde Trumps uttalande till en stundtals irriterad inhemsk debatt om bilden av Sverige. Möjligen bidrog den till ett aningen mer ödmjukt tonläge om Sverige, inte minst om vår klimatpolitik.

– Regeringskansliet pratar numera alltid nyanserat om Sveriges klimatarbete och tar med utmaningarna, menar Per Grankvist. ”Vi vill hit men har skitmycket kvar. Vi har knäckt frågan om tillväxt kopplat till koldioxidutsläpp i Sverige, men det är för att nästan alla utsläpp istället sker i Kina”. Det sägs nästan alltid nu, hävdar han och får medhåll från Eva Svedling:

– Vi har satt fokus på Sverige och åtgärder hemma – vi behöver ta hand om våra egna utsläpp och vi är inte alls färdiga. Det skapar engagemang hos fler länder. Men klimatledarskapet handlar också mycket om att vi kan vara den konstruktiva dialogpartnern, att vi bygger allianser med fler länder, istället för att vi bara går ut och säger allt bra vi har gjort, säger hon.

Men på Svenska Institutet skulle de kunna tänka sig att ännu tydligare arbeta med ett svenskt ledarskap på området.

– Om man tittar på alla svenska aktörer som kommunicerar så spretar det ganska mycket. Vi pratar om alla saker samtidigt. Om vi skulle vilja prata ännu mer tydligt om just klimatledarskap – då finns det ett utrymme att göra det, säger Henrik Selin.