Lifehack har blivit köphack

KRÖNIKA. Jag vaknar klockan 06.00 på mina föräldrars lantställe av ett förfärligt oväsen. När jag tittar ut står grannen i shorts och linne och gör något i vassen. Jag stapplar ut för att se om det hänt något. Och det har det. Grannen har köpt en ny motorsåg.

”Istället för att köpa en trimmer för att ta ner vassen, tänkte jag att det var lika bra att skaffa nåt rejält” hojtar grannen glatt och verkar inte fatta att ett sprillans nytt motorsågssvärd med tillhörande vass kedja mot ett oskyddad ben kan innebära lika mycket blod som en slutscen i Game of Thrones. ”Motorsåg på vass, vilket lifehack va!” fortsätter han entusiastiskt och rättar till airpodsen i öronen som för övrigt är den enda form av skyddsutrusning han har.

Lifehacks ja. Ordet hack myntades i början av tvåtusentalet av programmerare som gick in i koden på ett datorprogram och ändrade det, alltså ”hackade” dess funktion. Några år senare började man säga lifehack när man gjorde detsamma i livet, det vill säga ändrade vardagprylars tänkta funktion. Som exempelvis att steka äggen i en pepparkaksform för att få en rolig figur eller ta bort fläckar med bikarbonat.

Den riktiga föregångaren var såklart 1980-talsidolen MacGyver, mannen med hockeyfrilla och gedigna kunskaper i fysik och kemi som vägrade vapen och därför löste brott genom att göra vapen av det som fanns runtomkring, som en bomb av en sovsäck och lite vodka. I Sverige slog lifehacks igenom för tio år sedan och sedan dess har vi lärt oss att putsa mobilskärmen med kaffefiltret, hyvla fötterna med potatisskalaren och stryka skjortan med plattången.

Men den senaste tiden har dock en annan, högst oroande trend börjat dyka upp: köphack. Det började med ett egenhackat slime som alla barn plötsligt ville göra själva. Med hjälp av ett dyrt lim, karamellfärg och en väldigt speciell linsvätska gjorde barnen ett slemmig sörja som sen hamnade på mattan och i princip alla kläder. Föräldrar över hela landet kom hålögda till jobbet i veckor efter att ha jagat linsvätska av rätt sort i hela länet och tröstat barn som inte fått slimet att hålla ihop.

"I den del av Stockholm där jag bor har vuxna män i skägg och upprullade byxben plötsligt börjat göra egen tonic"

I den del av Stockholm där jag bor har vuxna män i skägg och upprullade byxben plötsligt börjat göra egen tonic av ”enkla ingredienser som alla har hemma”. Och antingen är jag jordens konstigaste människa som inte har tio olika sorters citrusfrukter och kryddan (?) kinabark hemma eller så har de smuttat på ginet när de pratar om sitt nya livsprojekt med hackat groggvirke. Att köpa en ny mortorsåg för att röja vass, eller inhandla femhundra ingredienser för att skapa slime är kanske kreativt. Men inte är det lifehack! Det är att köpa sig förbi kön till kreativiteten.

Dags att varumärkesskydda termen! Lifehack ska bestå av sånt man redan har hemma, av saker som man egentligen använder till annat. Att köpa in massa prylar för att själv skapa nåt som redan finns är inte hack. Det är bara dumt.

Jag ser däremot gärna fler tv-program i ämnet (givetvis med Arja Saijonmaa och ”Jag vill hacka livet” som signatur) och rotavdrag för de som hackar istället för att köpa nytt. Och en instruktion till hur man gör en benprotes av en kratta. Det lär nämligen mina föräldrars granne komma att behöva.