Sänkta trösklar till tystnaden

Det konstanta stöket från trafik, byggen och människor. Ett ständigt ökande tempo, vars effekt gör det nära nog omöjligt att gå i en annan takt. Hundratusentals som varje dag försöker lösa livspussel, hinna med uppgifter och leva upp till förväntningar och normer. Det urbana livet kan kännas allt annat än rogivande när det pulserar på. Stressrelaterade sjukdomar har ökat markant det senaste decenniet. Det är inte så konstigt att intresset för sådant vi uppfattar som rogivande, såsom spa, yoga och massage, har ökat vid sidan av.

Strax utanför Göteborg, på väg mot Marstrand ligger Tofta Retreat, omgiven av Tofta herrgårds hästhagar och ett naturreservat med betande kor. De kala runda klipporna vetter ner mot havet. Vinden rasslar löven i de låga träden som växer här i det lite torrare, vindpinade landskapet. I dag är havsbrisen försiktig och ljummen.

Huset på kullen är anspråkslöst och har en lummig naturträdgård med en stilla damm. I dörren får vi möjlighet att lägga ifrån oss våra mobiltelefoner och byta några sista ord innan det är dags att kliva in i tystnaden. Under dagen har deltagarna i detta tysta retreat möjlighet att promenera och utöva mediyoga och meditation – utan att prata. Även bad i bastu och bubbelpool samt måltider ska genomföras i tystnad.

Som en ironisk effekt av storstadsstressen som jag skjuts ur, kommer jag lite sent. Tankarna rusar inledningsvis och jag måste lägga locket på de sociala impulserna att prata med alla de för mig nya människorna. Det känns först udda, och jag kommer på mig med att försöka kompensera bristen på verbal kommunikation med att mer noggrant iaktta de andra deltagarna. Vilka är de? Varför är de här? Och vad tror de om mig? är tankar som håller min hjärna på spänn ett tag. Men i takt med de rogivande instruktionerna från värden och yogaläraren Camilla Neuendorf klingar nervositeten så småningom av.

Dörren står på glänt i yogarummet. Fåglar kvittrar utanför, ibland hör man islandshästarna gnägga i hagen bredvid. Huset är en gammal vaktmästarbostad till den närliggande herrgården, men har ritats om för ändamålet av de kända arkitekterna Karin och Gert Wingårdh som bor ett stenkast bort. Ljuset strilar in genom de stora fönstren. Här är det lätt att bli lugn.

"Man behöver komma bort från bruset"

– Jag tror att man behöver komma bort från bruset. I staden inser många att de inte riktigt kommer undan det. Allt fler fattar också att man inte behöver leva yogiskt för att åka på ett tyst retreat. Man kan vara en helt vanlig snubbe i jeans. Många här i dag har aldrig tidigare varit på en sån här dag, eller provat yoga förut. Men det krävs lite mod för att göra det, säger Camilla Neuendorf.

Hon har haft verksamheten i fjorton år nu och har sett ett tydligt ökande intresse den senaste tiden.

– Ja, förut var jag lite flummig, nu är jag trendig, skrattar Camilla och fortsätter:

– Det har kommit in i vanliga människors liv på ett annat sätt än tidigare. När jag började var det mer sökare, tingel tangel – de människorna. Nu är det vetenskapligt bevisat att yoga hjälper, och alla träningskedjor erbjuder det.

Förutom yogapass och tysta dagar arrangerar Tofta retreat även längre rehabprogram för människor som behöver en mer långvarig återhämtning. Mattias Olofsson som vanligen arbetar som affärsutvecklare är på sluttampen av ett tolvveckors rehabprogram. Han är sjukskriven efter att ha gått in i väggen för tio månader sedan.

– Min fru gav mig den här kursen i födelsedagspresent. Först var jag skeptisk, men sen ringde jag och pratade med Camilla. Hennes sätt att vara och miljön häromkring gör otroligt mycket. Det är också tydligt vilka spelregler som gäller här – bara det gör att man slappnar av. Man behöver inte undra vad de andra tycker om att jag sitter här för mig själv, beskriver han.

Mattias beskriver en ryggsäck full med måsten, tidsoptimering och krav som det tog många veckor att ta av sig.

– Det tog att tag att komma in i meditationen – att bara vara här, men för mig har det här varit den klart viktigaste ingrediensen i min återhämtning. När jag började känna hur det är att vara avslappnad, fri från krav och bara vara här och nu, då insåg jag hur jag självplågade mig själv förut. Välbefinnandet jag har fått här på tolv veckor har jag inte känt sedan min ungdom. Jag är stärkt i hela kroppen, beskriver han.

Kursen som Mattias fick i present får vissa finansierad av sin arbetsgivare som en åtgärd för att få människor tillbaka i arbete efter en stressrelaterad sjukskrivning. Själv ska han tillbaka till jobbet ganska snart, något han har kluvna känslor inför.

– Jag ser fram emot det, jag vill tillbaka. Men det blir en smygstart och jag måste förändra mycket i mitt liv och på jobbet. Jag har förstått vilka faktorer som stressar upp mig. Nu behövs strategier för att inte utsätta mig för de här sakerna. Jag behöver bli bättre att tänka på mina egna behov och inte bara andras.

– Det är ett av de roligaste jobb jag har haft för man ser sådana fantastiska resultat. Först har deltagarna ingen energi, sen efter kanske fem gånger ser man en gnista i ögonen av livsglädje. Livsenergin kommer tillbaka. De hinner landa i den här miljön, och är invaggade i repetitioner av samma sak. Det är ofta framgångsrika människor som har kört hårt. Ofta kommer de på att de ska byta jobb, avdelning eller arbetsuppgift efter att ha varit här, berättar Camilla Neuendorf.

Att använda miljösköna platser för återhämtning är kanske inget nytt, men det är först på senare år som den vetenskapliga effekten bevisats. I några landsting görs därför försök att mer aktivt få patienter ut i naturen. Ett sådan exempel är Gröna Rehab i Västra Götalands-regionen. Där får anställda som varit sjukskrivna under en längre period möjlighet att regelbundet och ledarlett ta sig ut i skog och mark. En gång i veckan går en grupp ut på en lång promenad i Änggården, mellan Göteborg och Mölndal. När forskarna följt upp Gröna Rehabs verksamhet visar det att omkring nittio procent av deltagarna har gått tillbaka till aktivitet efteråt med signifikanta förbättringar i samtliga mått som forskarna mätt.

"Enligt den så kallade ”biophiliahypotesen” är vi biologiskt anpassade efter naturliga miljöer"

Kanske finns det rent evolutionära förklaringar till varför naturen läker oss. Enligt den så kallade ”biophiliahypotesen” är vi biologiskt anpassade efter naturliga miljöer, eftersom vi i hundratusentals år av evolution har levt i dem, medan vi bara några få generationer har bott i städer. Och man behöver förstås inte åka på ett tyst retreat för att njuta av naturens tystnad och dess helande krafter. Men lever man i en större stad kan vägen till tystnad utomhus ibland kännas lång.

– Jag tror på att hitta den där lilla omvägen i vardagen. Det kan vara värdefullt även om det bara en kort sväng. Gå ut och lyssna! Se vad du kan finna i ditt eget närområde. Även i en storstad som Stockholm hittade vi små gröna kilar. Guldkornen är ibland lite gömda, säger Ulf Bohman som i flera projekt har arbetat med att tillgängliggöra tystnaden.

Det började med ett projekt för mindre orter i Jämtlandsfjällen i slutet av 1990-talet. Under projektnamnet ”Guide till tystnaden” ville de locka människor till rofyllda platser utanför de traditionella turistområdena kring Åre. Intresset blev stort, framförallt från Tyskland. Därefter flyttade Ulf till Stockholm där han såg ett ännu större behov.

– Vad är möjligt i en storstad? Vilken tystnad går att hitta? Det är en stor utmaning för de flesta i en storstad att uppleva tystnad. Jag ville paketera de rofyllda platserna och göra dem nåbara för fler, beskriver Ulf.

Han tog del av redan gjorda bullerkartor och gick själv runt och mätte ljudnivåer, i sökandet efter den urbana tystnaden. I Stockholm finns nu 65 rofyllda platser att hitta via Stockholms stad och stadsdelarnas hemsidor, till exempel koloniområdet i Grimstaskogen, Hässelby strand.

Just nu arbetar Ulf Bohman med ett amerikanskt projekt för tysta parker, som både handlar om de stora nationalparkerna och de stadsnära parkområdena. Det finns en växande insikt runt om i världen att vår snabba urbanisering ställer nya krav kring buller och ljudföroreningar.

– Det finns en ökad medvetenhet om att städer behöver utformas annorlunda. Det handlar om mer grönska, även på byggnader, och ett ökat fokus på cykling. Det ser jag både i de asiatiska städerna och i USA.

Nu är Ulf Bohman tillbaka där han började, i södra Jämtlandsfjällen, där han bor i en mindre by med betydligt mer tystnad än tidigare.

– Här finns tystnaden på en exceptionell nivå jämfört med storstaden. Jag har blivit lite beroende av den. Den är en naturlig del av min vardag. Det är där jag är kreativ, hittar lugn och inspiration till det jag sysslar med. Energi för det vardagliga, avslutar han.