CSR - ett urvattnat begrepp

KRÖNIKA. När anställda i utvecklingsländer fortfarande sliter med urusla arbetsider, minimala löner och samtidigt får sina vattendrag nedsmutsade från fabrikerna - är det verkligen rimligt att CSR handlar om hur vi ska ha kul på kontoret?
Dela artikeln

Häromveckan bevakade jag nätverket CSR i Västsveriges årliga CSR Forum - västra Sveriges största event kring CSR-frågor. Arrangemanget var proffsigt arrangerat och tickade i de flesta viktiga boxar kring en hållbarhetskonferens: en underhållande konferencier (Ami Hemviken), tid för nätverkande, relevanta utställare och god vegetarisk mat. Men när applåderna från evenemangets huvudtalare, före detta statsminister Fredrik Reinfeldt, klingat av började tankarna kring vad det var vi fått uppleva samla ihop sig. Och jag känner mig fortfarande förvirrad...

Fredrik Reinfeldt, hade visserligen intressanta talpunkter om vart världen är på väg - en svidande kritik mot nationalismens framfart, men det saknades en koppling till vad det egentligen har med CSR-frågor att göra? CSR - Corporate Social Responsibility, är ett begrepp som syftar till företags ansträngningar att ta socialt ansvar i en tid då globaliseringen spritt ut företagens verksamhet över hela världen, inte sällan i länder där staternas sociala ansvar lämnar mycket över att önska. Inledningsvis handlade CSR mest om större västerländska företag med leverantörer i utvecklingsländer där arbetsförhållanden kunde vara undermåliga. Ganska snart började företagens CSR-avdelningar också börja arbeta med miljöfrågor, då även dessa standarder visade sig vara bristfälliga hos leverantörerna. Man skulle kunna tro att många av de här företagen har "lärt sig av sina misstag". Att den process de gick igenom i sina "hemländer" med att exempelvis fasa ut farliga kemikalier och införa reningssystem och adekvat skyddsutrustning i produktionen nu enkelt kan appliceras i de nya produktionsländerna. Men så har sällan varit fallet.

"Självmord inte ovanligt bland de anställda"

Istället är det framförallt prispress som det annat vägledande målet för de flesta företag. I den granskande dokumentären "Death by design" som visades på miljöfilmfestivalen Jord i år, exponeras hur flera av de stora IT-varumärkena som startade i Silicon Valley utanför San Fransisco ignorerar hur deras kinesiska leverantörer gör om samma, och än värre, hälso- och miljömässiga misstag som de själva gjorde på amerikansk mark på 1980-talet. Arbetarna på fabrikerna som tillverkar datorer, mobiltelefoner och annan hemelektronik vittnar om att jobba 12-timmarsdagar, 6 dagar i veckan och hur självmord inte är ovanligt bland de anställda. Stora mängder hälsofarliga kemikalier släpps rakt ut i de kinesiska städernas vattendrag. Större granskningar av globala företags CSR-arbete har ibland visat vissa förbättringar i hälso- och skyddsfrågor för arbetarna, men när det kommer till löner, arbetstider och miljöfrågor går det långsamt. Här finns med andra ord ett jättejobb att göra.

Trots denna jätteuppgift har CSR-området kommit att vidgas markant. Efter att de lokala miljöfrågorna inkorporerades kom klimatfrågorna och allt kring återvinning/cirkulär ekonomi. Nuförtiden är det lätt att få intrycket att CSR inrymmer i princip allt som inte är 100 procent kortsiktigt ekonomiskt fokus. På CSR Forum fick vi bland annat höra om bland annat "Work life balance", Non Violent Communication, Medborgardialog kring byggen av nya bostadsområden i Sverige och "Tillsammansskap" (om engangemang på jobbet). Detta är förstås viktiga områden som förtjänar fokus, men är det verkligen CSR-frågor? Vad ska då HR-avdelningarna syssla med?

Nej, med tanke på hur mycket jobb det fortfarande finns att göra på produktionens smutsiga bakgårdar - borde fokus ligga där, så att anställda i utvecklingsländer kan få ett drägligare arbete och närmiljö. För den som är intresserad finns exempelvis de mycket kompetenta svenska organisationerna Fair Action och Swedwatch som arbetar med frågorna, och varit en blåslampa för svenska företag i mer ett decennium.