Klimatkompensering delar öde med etanolen

ANALYS. Klimatkompensering har hamnat i samma skamvrå som etanolen, trots att pengarna behövs för att finansiera kolbindningsprojekt. Det är några av tankarna efter att ha sett den nya HBO-dokumentären Ice on fire.
Dela artikeln

Om en bil körs på etanol (E85) istället för bensin minskar klimatpåverkan med 50-80 procent, beroende på varifrån råvaran till etanolen kommer. I etanoldebatten var det lätt att få uppfattningen att den svenska etanolen uteslutande gjordes på majs som annars hade kunnat bli mat, medan det i själva verket främst handlade om sockerrör som var den primära råvaran. Och den andra generationens etanol från skogsrester väntade runt hörnet, i väntan på högre efterfrågan. Istället sjönk efterfrågan dramatiskt, dieselbilarna tog över, och omställningen av bilparken i Sverige går alldeles för långsamt för att nå klimatmålen.

Nu är det klimatkompensering som är i skottgluggen för debatten. Dagens Nyheter har publicerat en granskande artikelserie om bland annat olika flygbolag och myndigheters användande av klimatkompensation och hur svårbevisat det är att vissa klimatkompenseringsprojekt ger önskad effekt. Det är förstås bra att denna bransch granskas, men det finns en risk att det får slagsida och dödar även goda initiativ.

Den nya HBO-dokumentären Ice on fire är något som ovanligt som en klimatdokumentär med fokus på lösningarna, i sann Camino-anda. Det konstateras att i FN:s klimatpanels samtliga scenarier där vi håller oss under 2-gradersmålet räcker det inte bara med fasa ut de fossila bränslena. Vi behöver även fånga in och lagra stora mängder koldioxid från atmosfären för att klara målet. Flera av de här teknikerna presenteras i filmen, några av dem är jordnära såsom växande träd och användande av biokol i jordbruk, andra lite mer innovativa som havsbaserad sjögräsodling och därtill finns de rena teknologiska lösningarna där koldioxid industriellt sugs upp från luften.

Gemensamt för de flesta tekniker är att de kräver finansiering. Det är oftast dyrare att låta träd stå än att använda virket, det är dyrare att avstå från att använda hela biobränslet i ved och istället låta en del av det bli biokol, och det är förstås dyrare att installera koldioxidavskiljningsteknik på industrier än att släppa ut koldioxiden rakt ut i luften. Men ett sätt att kanalisera pengar till den här typen av projekt är just genom klimatkompensering.

Klimatkompensering bör aldrig ersätta egna utsläppsminskningar, men i de fall där det inte går (såklart oftast en tolkningsfråga) kan systemet, med hjälp av trovärdiga certifieringar, hjälpa oss i klimatomställningen.

Dokumentären Ice on fire är klart sevärd. Det mest spännande var de havsbaserade lösningarna - ett i mångt och mycket outforskat fält med enorm potential.