En hållbar livsstil är möjlig … senare

För omkring 10 år sedan var Camino inblandade i ett projekt som hette One Tonne Life. Storföretag som Volvo Cars, Vattenfall, Ica och A-hus slog på stora PR-trumman och skulle i ett experiment, innehållande deras senaste teknik, bevisa att det var möjligt att leva ett helt normalt liv och nå ett utsläppsmål på ett ton koldioxidekvivalenter per person. Vi följde familjen Lindells liv under flera veckor och dokumenterade. Till sin hjälp att koldioxidbanta från 7,3 ton per person och år ner till målet på ett ton hade de ett plusenergihus med egen elproduktion från solceller, en elbil och personlig coachning i alla livsstilsval.

Trots all denna stöttning lyckades de aldrig nå målet. Som närmast kom familjen en vecka då alla stannade hemma och åt uteslutande vegansk mat. Då nåddes ett genomsnitt på 1,5 ton per person. Det blev antiklimax för företagens ambition att visa att det går att leva ungefär som vanligt, bara vi har rätt teknik. Dessutom förekom kritik mot uträkningarna som vissa ansåg var för ”snälla” (exempelvis att utelämna offentlig konsumtion).

Sedan dess har mycket hänt. Idag finns ideliga hjälpmedel för alla som vill försöka sänka sina utsläpp. Klimatkalkylatorer där du fyller i uppgifter om din livsstil räknar fram ett dina utsläpp och ger tips på hur du kan sänka dem. Den som är insatt i vad en hållbar livsstil innebär känner igen sig i frågorna. Hur värms hemmet upp? Hur ofta åker du bil? Flyger? Äter kött? Inför den här artikeln provade vi flera, bland annat Klimatkalkylatorn från Världsnaturfonden WWF och Stockholm Environment Institute. Även om man gör precis allt ”rätt” - bor litet, värmer upp rätt, aldrig flyger eller åker bil, har köpstopp och äter 100 procent veganskt helt utan matsvinn, så går det ändå inte att nå det hållbara målet(!) Resultaten hamnar på 4–5 ton koldioxid per person, där omkring 2 ton av dessa kommer från det faktum att vi lever i Sverige och tar del av den offentliga konsumtionen (till exempel skolor, sjukvård och infrastruktur). En av de som testat är Anna Sini.

– Jag vet att jag har ett väldigt lågt klimatavtryck, att jag inte kan göra så mycket mer, men jag ville använda resultatet i diskussioner med vänner, berättar hon.

Eftersom hon är väl insatt i frågorna blev hon inte särskilt överraskad av resultatet men hon tycker det finns en hel del att önska när det kommer till pedagogiken.

"Vad f-n spelar det då för roll vad jag gör?"

– Kalkylatorn gör en deprimerad eftersom det är så stor del som jag inte kan påverka själv. Om den bara hade redovisat de delar som jag kan påverka, då hade jag inte känt så. Det blir istället en slags negativ feedback. Nio av tio som gör testet tänker säkert: ”Vad f-n spelar det då för roll vad jag gör?” beskriver hon.

Ytterligare en som är besviken på klimat-kalkylatorerna är Leif Nilsson som arbetar som miljöspecialist.

– Idén är jättebra och det funkar säkert för en genomsnittlig person, men inte om man börjar göra specifika val. Jag tar många klimatmedvetna beslut i vardagen som inte går att knappa in i kalkylatorerna, såsom att köra bilen på biogas eller biodiesel (HVO100). Den räknar oftast enbart på fossila bränslen. Det är samma sak med maten. Det är en jätteskillnad på kött och kött; kyckling, naturbeteskött och vilt. Inte heller de valen går att se resultatet av. Det är synd eftersom det osynliggör många av de miljöval man gör, tycker han.

Även Leif tycker att utsläppen från den offentliga konsumtionen blir nedslående.
– Visst, det kan vara bra att vara medveten om det, men meningen med kalkylatorerna är ju att få feedback på DINA val, säger han.

Några som försökt bena ut de personliga utsläppen mer detaljrikt är företaget Svalna. Deras app-baserade tjänst räknar ut utsläppen från allt du köper, tack vare att användaren kopplar ihop appen med sin bank. David Andersson, som även är forskare i hållbar konsumtion på Chalmers, är VD.

– Jag gillar idén med att bygga kunskap med hjälp av den här typen av verktyg, säger han.

Även i Svalnas tjänst görs uppskattningar kring utsläppen, ofta baserat på den typen av konsumtions utsläppsmedeltal. Det finns inte tillräckligt med data för att synliggöra alla aktiva val. Men här kan användaren göra små justeringar för att göra statistiken kring inköpen mer rättvisande. Exemplevis kan du klicka i om du köpt något second hand istället för nytt.

Under hösten släpper Svalna en helt annan tjänst som kallas Klimatvisionen. Den ska visualisera vad som krävs för att Sverige ska nolla utsläppen och nå de uppsatta klimatmålen, med sikte på 1,5-gradersmålet.

– Om man tittar på konsumtionen så fokuserar människor ofta på fel val, typexemplet ”sopsortering”. Vår tjänst är tänkt att visa vilka val som ger mest effekt, så att man kan se vad man bör fokusera på. Genom att ge människor överblick och själva dra i olika parametrar så kan de både lära sig mycket om de egna valen och få en slags överblick över de stora systemfrågorna. Jag tycker att man kan få lite aha-upplevelser, beskriver David.

Klimatvisionen består av olika spakar som går att dra i, vilka motsvarar olika förändringar. Genom att dra i spakarna visualiseras hur utsläppen påverkas fram till år 2050.

Camino har förhandstestat verktyget och här blir det ganska tydligt hur mycket, eller lite, som vi har möjlighet att påverka genom livsstilsval. Om alla gör samtliga de klimatmedvetna livsstilval som verktyget tillåter nås ändå bara omkring en halvering av de svenska utsläppen från 100 till omkring 50 megaton koldioxid till år 2050. För resterande halva krävs att produktionen av saker förändras tillsammans med andra större samhällsförändringar. Det handlar bland annat om energiomställningen, transportsystemet och hantering av skogarna. Inte bara i Sverige, utan på hela planeten. Allt måste på plats för att målen ska nås.

Även om alla klimatmedvetna livsstilsval görs av individerna nås bara halva vägen till målet. Illustration: Klimatvisionen/Svalna.

– Iden med Klimatvisionen var dels att vända på känslan av att det ”lilla jag gör inte spelar någon roll” och att användarna skulle bjudas in att utforska och få en känsla för vad som behöver göras, och lämna med ”okej men då göra vi det då”. Problemet var att när min kollega Stefan Wirsenius tog fram modellen visade det sig att vi behöver göra i princip allt OCH samtidigt ändra energisystemet i Kina för att bidra till vi svenskar ska ligga i linje med 1,5-gradersmålet. Känslan man landar i blir snarare att ”F-n, det är för stort, för svårt, suckar David.

Trots att det handlar om en samhällsomvandling av gigantiska mått, går det att hitta hopp menar David som exemplifierar:

– Det går att tillverka en skiftnyckel utan att orsaka nästan några utsläpp av växthusgaser, men det är så många sektorer som måste ställa om för att vi ska kunna nå dit.

"I dag lever vi i ett system som sätter begränsningarna för hur hållbart vi kan leva"

På andra sidan den stora omställningen menar David att det är möjligt att leva ett modernt, civiliserat liv med nollutsläpp, även om vägen dit är lång och stundtals osannolik.

– I dag lever vi i ett system som sätter begränsningarna för hur hållbart vi kan leva. I Svalna-appen har vi en massa användare med jättelåga utsläpp, omkring 1–2 ton per person och år (eller 3–4 ton om offentlig konsumtion räknas med). Då har du gjort allt som går att göra på individnivå och lite till för att bidra till den samhällsomställningen. Du kan förstås fortsätta engagera dig för att påverka samhället, men du bör inte känna någon skuld för de utsläpp som du fortfarande orsakar, tycker David.

Anna Sini har hittat ett konstruktivt sätt att förhålla sig till de nedslående siffrorna.
– Samhällsgrejen kan jag knappt göra något åt. Men jag kan försöka övertyga min närmaste omgivning! Jag jobbar som läkare och försöker hela tiden pusha för vegansk mat. Det går faktiskt att påverka andra, mer än vad många ger sken av. Det är nog det bästa sättet att påverka utsläppen, menar hon.

Anna använder klimatkalkylatorernas resultat för att sporra sina inte särskilt klimatmedvetna vänner att minska sina utsläpp.
– Jag har kompisar som ligger väldigt högt, men ändå visar upp sina dåliga resultat. Vi för diskussioner utan att skamma. Istället försöker vi tävla i att få ner utsläppen. Många drivs av tävlingsinstinkt. Show me your numbers liksom!