Vad f-n är hög standard?

Har ni någon gång reflekterat över hur fantastiskt det är att få disken diskad av en diskmaskin? Eller tvätten tvättad av en tvättmaskin. Undertecknad har precis flyttat och är nu en av de oerhört privilegiade att få njuta av dessa automatiserade underverk, i mitt hem.

Mmmormelmormelmormel... Ljudet av av tvätten som rullar runt är ljuv musik i mina öron. Jag står och stirrar in i maskinen och njuter som om det vore framför en lägereld efter en lång vandring. Nu är det slut på springande upp och ner för trapporna till tvättstugan en halvdag, frenetiskt vändande på plagg, för att de ska hinna torka innan tvättiden är över. Slut på att bära enorma tvätthögar i påsar som sedan står framme och retas i dagar i väntan på att sorteras in i garderober. Som idrottsaktiv barnfamilj blir det mycket tvätt. Hur mycket vi än försöker minimera tvätten så växer berget åter, vecka ut och vecka in. Det känns så skönt att nu istället kunna tvätta en tvätt i taget i vår nya lägenhet. Jag känner stark tacksamhet för den standarduppgraderingen. Men är det en känsla som håller i sig?

"Nästan varannan hyresgäst har numera tillgång till egen tvättmaskin"

Tvättstugan är en ganska klok sak, där vi delar på maskiner som alla egentligen inte behöver i sina egna hem. Men i Sverige är den utrotningshotad. Nästan varannan hyresgäst har numera tillgång till egen tvättmaskin, enligt senaste numret av Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra. Siffran är troligen högre för bostadsrätter, och för husägarna handlar det nog om 100 procent.

Under den här flytten har jag tänkt mycket på begreppet "shifting baselines" som jag först hörde talas om i Isbella Lövins bok Tyst hav, där det används för att beskriva olika generationers bild av vad som är ett normalt fiskbestånd i haven. Min morfar var van vid att få båten full med makrill när han fiskade som ung. När jag var liten minns jag hur vi brukade få en hink full. En av de sista gångerna jag var ute med morfar och fiskade innan han gick bort, fick han två fiskar...

"Jag vill inte skifta baslinje!"

Men jag tänker på begreppet i vidare bemärkelse, som ett sätt att beskriva hur människor vänjer sig vid en ny, oftast högre standard, som man anser vara normal. Idag upplevs det normalt att bo i ett hem med en egen liten maskinpark, de flesta äger bil, många hushåll har två. Vid en standarduppgradering känner många säkert att det är lika härligt som jag, men efter ett tag blir det ett nytt normalläge och man hittar nya områden att beklaga sig över.

Nu försöker jag ihärdigt intala mig själv om att fortsätta njuta av tvättmaskinens underbara murmlande även framöver. Jag vill inte skifta baslinje! Jag vill fortsätta känna tacksamhet, och ödmjukhet över att få vara en av de materiellt priviligerade. Hoppas att det går. Vad tror ni?