Efter ekorrhjulet blev det lokala viktigast

Det är nu ungefär tre och ett halvt år sedan Maribel Leander Lindberg och Oskar Lindberg hoppade av ekorrhjulet, båda var då i 40-års åldern. Efter flera år av hårt arbete, sparande och medvetet planerande kunde de säga upp sig från sina jobb för att ägna sig helhjärtat åt familj, fritidsintressen och frivilligarbete, som vi skrev om i Camino 2019. I sitt nya fria liv hann de med att skriva boken Ut ur ekorrhjulet - så blir du ekonomiskt fri och nu kommer uppföljaren Lev lokalt - vägen till ett hållbart, hälsosamt & fritt liv. Den första boken handlade framförallt om vägen till avhoppet. Nu har paret siktet på att inspirera till mer lokalt fokus, inte helt opassande med tanke på pandemins restriktioner.

– Om man drömmer sig långt bort missar man att leva här och nu. Genom att leva lokalt sparar man både tid, pengar och energi, säger Oskar och exemplifierar:

– Även om jag jobbar och tar uppdrag nu ibland, så har jag gångavstånd överallt. Jag sparar massor av tid eftersom det är nära, det leder inte till några utsläpp och jag får motion.

– Många kanske tar ett jobb i grannkommunen för att få lite högre lön, men då måste du pendla dit och kanske behöver två bilar, sticker Maribel in.

– Och eftersom du åker bil, så måste du ha ett gymkort, som tar ännu mer tid i anspråk. Du ökar omsättningen men det blir inte mycket tid över, fyller Oskar i.

Redan innan pandemin spenderade Oskar mycket tid hemma. Barnen har fortsatt gå i skolan som stundtals behövt hjälp när lärare blivit sjuka. Han har då hoppat in som vikarie emellanåt, och har också skrivit för en lokaltidning.

– Jag tar mer ansvar hemma och ser till att det är städat, men den här hösten har blivit ännu mer ensam. Så jag har kommit att uppskatta mina inhopp som vikarie, där man kommer ut och träffar människor. Men det varierar över tid. Det är också meningen med friheten att livet ska få variera, menar Oskar.

Det finns studier som visar att en halv miljon svenskar är missnöjda med sina jobb, men de flesta fortsätter ändå. Bidragande faktorer är ekonomi, de normer som finns kring arbete och det sociala sammanhang som människor har kring jobbet.

"Enda nackdelen med livet vi har är att det inte finns någon dålig chef att skylla på"

– Vi har byggt upp de kontakterna på andra sätt, genom föreningsliv och tillfälliga jobb. Men nu har även det försvunnit som en följd av Corona. Boken har varit ett sammanhang för oss, likaså skolan och den lilla lokalredaktionen som jag hjälper ibland. På jobbet har man oftast ingen kontroll över vilka man träffar eller hur mycket man ses. Vi har förmånen att välja lite mer men då behöver man också vara lite mer drivande, beskriver Oskar och lägger till:

– Enda nackdelen med livet vi har nu är att det inte finns någon dålig chef att skylla på. Den bekvämligheten har vi inte, ler Oskar.

Maribel har påbörjat en heltidsutbildning i design på Leksands folkhögskola, också den på gångavstånd från hemmet.

– Detta är vad jag egentligen ville göra. Tidigare var jag mer ”förnuftig” när jag skulle välja utbildning, nu låter jag skapandet styra. Det kanske kommer en dag då jag faktiskt vill göra något mer åt arbetshållet. Jag har tänkt lite i sådana banor, berättar hon.

De både beskriver sina nuvarande sysselsättningar som möjliga tack vare sina medvetna avhopp. Livsstilen är genomtänkt och planerad. Nu vill de sprida dess goda sidor till fler, och då är lokalsamhället i fokus.

– Det finns ett generellt missnöje kring att man "ska vara någon annanstans". Jag minns inte att det var så bland mina föräldrar när jag var liten. Vi utgår från en karta på Leksand, och sedan över Dalarna när vi funderar över vart vi ska åka. Många har världskartan att utgå från. Vi gluttar också på den ibland men först kollar vi vad som finns i närheten. Det finns otroliga platser häromkring, utbrister Maribel.

Tendensen att längta bort driver också överdriven konsumtion, menar hon. Människor identifierar sig med olika livsstilar som ”kräver” ofta onödigt dyra proffsprylar.

"Ofta har människor prylar för personen man önskar att man var"

– Man kanske inte behöver köpa de dyraste vandringsskorna och åka iväg långt bort i fjällen, utan man börja med att promenera i närheten med befintliga skor. Sen kan man testa något lite högre berg, och så vidare…

– Ofta har människor prylar för personen man önskar att man var. Jag vill vara en ”båtmänniska” och äger en båt, som inte används. Vi har grejer för den vi en gång var och den vi hoppas vara. Men den vi är tenderar ha minst, filosoferar Oskar.

Oskar och Maribel vid furu-köksbordet hemma i köket.

Själva lever de medvetetet materiellt enkelt, med få och välplanerade inköp, ofta begagnat, relativt litet hus och en bil, som de hyr ut emellanåt. Enligt en uppställning i boken ligger en vanlig månads utgifter på 20 000 kronor, hälften av en medelfamiljs.

Under Coronapandemin har många tvingats till mer lokala upplevelser. Frågan är om vurmen för det nära kommer fortsätta när restriktionerna släpper eller om det blir en rekyleffekt där allt fler åter vill ta chansen att åka långt bort.

– Många har nog fått en ökad medvetenhet kring vad som finns lokalt under pandemin. Risken är att, när det blir tillåtet igen, kanske det blir ett uppsving för utomlandsresorna. Men sedan tror jag att det kommer gå tillbaka lite igen. Första alternativet borde vara det som är nära, men så har det inte riktigt varit. Det är många som inte riktigt upptäckt Sverige, men nu har nog fler utökat sin palett, säger Oskar.

Familjen som älskar skidåkning har valt sin boplats med omsorg. Omgivningarna runt Leksand får ibland fin snö som ligger kvar. Just den här bilden är från ett besök i Järbo.

Även om de försöker nyttja lokalsamhället både i vardagen och när de ska semestra, så åker även paret Lindberg utomlands ibland. De har släktingar i Mexico som de brukar hälsa på var tredje år. När de reser stannar de vanligtvis länge på en plats och försöker ”leva lokalt” även där, en semesterfilosofi som beskrivs närmare i boken.

– När man stannar längre finns möjligheten att uppleva kulturen på ett annat sätt, att se den platsens särskilda vardag. Istället för att åka en vecka till Spanien varje år, varför inte åka en månad var fjärde år, frågar Maribel retoriskt.

Många drömmer om ett annat liv, ett annat jobb eller att leva på en annan plats, men få tar stegen mot sina drömmar. Det är därför inte särskilt långsökt att föreställa sig att paret möter en del avundsjuka när de berättar om sitt liv. Men enligt Oskar är det ovanligt.

– De allra flesta är positiva, några är oförstående. Det finns ju ingen etikett på hur vi lever. Vi har skämtsamt kallat oss för pensionärer ibland. Det liknar det, men vi är ju inte det. Det är lika svårt att förstå att vi inte gör någonting, som att förstå att vi faktiskt gör något. ”Vaddå är du här på skolan?” ”Jag har sett att du skriver du skriver i tidningen, är inte det jobb?” Sådana reaktioner kan vi möta ibland, beskriver han.

I sociala medier har det hänt att vissa kritiserar deras livsstil, särskilt när större tidningar skriver om dem, men i deras absoluta närhet är det få som åtminstone öppet säger något negativt.

– Det finns personer som aldrig har sagt något om vår livsstil, men som uppenbarligen vet. Vi vet inte om de är blyga, inte bryr sig eller inte gillar det. Ett perspektiv som jag kan uppleva ibland är ”det där går ju för er, men inte för andra”. Men vi är inte miljardärer, vi har gjort förändringar med ganska vanliga förutsättningar. Då kan det finnas en tendens bland vissa att hitta anledningar till att det inte skulle gå i just deras liv. Ibland kan människor förstås ha svårare förutsättningar, men i andra fall har det med beteenden och prioriteringar att göra. De uttrycker ett gillande över vårt sätt att leva, men köper sedan en ny bil, trots att den gamla fungerade utmärkt. Man vill ha frihetslivet men vill inte göra de andra förändringarna, tror Oskar.