Pandemin stärker lokalsamhällets cirkulära flöden

År 2020 måste har varit året då den lokala ekonomin fick sig en rejäl skjuts på bekostnad av stadskärnor och köpcenter. E-handeln har givetvis också ökat explosionsartat. Det kan både vara positivt och negativt för miljön. Om nätköpen ersätter människors bilresor till affärerna kan det vara bra (leveranserna är oftast mer effektiva än om varje person kör sin egen bil). Men det ger också upphov till mer förpackningar och systemet med fria returer leder till onödigt mycket transporter och i vissa fall till att fullt fungerande varor slängs!

Något som jag noterat tydligt i min omgivning är en ökning av köp- och sälj av begagnat i lokalområdet. När man inte längre vill besöka butiker så är det smidigt att köpa saker på en lokal marknad, att svänga förbi grannen på lunchpromenaden, hämta på trappen eller i brevlådor och swisha. Kanske kan detta skapa beteenden som består?

För skojs skull gjorde undertecknad en liten undersökning av hur mycket av mitt vardagsliv som utspelar sig i mitt bostadsområde och hur stor del av av min konsumtion som sker där.

"Under 2020 har jag sålt 76 grejer och köpt ett 50-tal saker"

Jag bor i ett typiskt villaområde i utkanten av staden. Den mesta maten handlar jag i en lokal mataffär och via en lokal reko-ring. Jag är också aktiv i områdets två köp- och säljgrupper för begagnat. Vid en koll på mina sålda varor såg jag att jag under 2020 sålt 76 grejer och köpt ett 50-tal saker. Mestadels är det kläder, skor, böcker och leksaker till barnen, men jag har även köpt böcker och skor till mig själv, hembakta julkakor samt lokalproducerad honung, äppelmust och konst. Jag köpte en julkrans av den lokala floristen och har handlat lunch av en av två olika food trucks som poppat up för luncher här. Mitt bostadsområde kryllar av aktivitet bakom kulisserna. Här finns ett företag som ibland säljer hemmalagade luncher, flera lokala träningsaktörer som kör utomhusträning, yoga och löpning och andra entreprenörer. Inom 500 meter finns det restaurang och pub, utegym, OCR-bana och ett träningscenter med allt från fotboll till beachvolley, där sambon och barnen tränar. Skola och förskola ligger inom några hundra meter. Jag är engagerad i den lokala kulturföreningen som, när det inte är pandemi, arrangerar våffeldagar, marknader och andra events. Vi har även en hembygdsförening, egnahemsförening, snickarförening, vävförening, en bokcirkel, kör, en aktiv kyrka, en lekplatsförening med gemensam leksaksbod, en hönsgrupp och snart en tillsammansodling...

"Det finns några eldsjälar som gör mycket, men det finns också en lustfylld och stöttande attityd"

Jag tror kanske att mitt område är lite mer aktivt än många andra, så det är säkerligen inte helt representativt. Här har det skapats en anda av skapande och kreativitet. Det finns några eldsjälar som gör mycket såklart, men det finns också en mestadels lustfylld och stöttande attityd. När någon kommer med nya förslag får de oftast stort gehör, som när någon för några år sedan föreslog en promenadloppis, eller när jag drog igång en bokcirkel under pandemin. Givetvis finns det också mycket käbbel och olika åsikter om det mesta och ibland kan det bli riktigt dålig stämning. En utbrytargrupp på facebook har startats för de som vill fokusera mer på brott, grannsamverkan och stölder, i protest mot vad de anser vara för hård moderering i de andra grupperna.

Det lokala har fått ett uppsving under pandemin. De naturplacerade grillplatsernas återkomst, friluftslivets boost, längtan efter att träffa människor som i de bästa fall lett till att vi oftare stannar och pratar med grannen eller föräldrarna till barnens skolkamrater. Det finns något magiskt i det lokala kvarteret när det är trivsamt och fungerar bra, när det börjar fungera som ett ekosystem, där varor och tjänster cirkuleras och idéer gror. Jag tror att vi står mitt i ett kvarterets revansch och att den trendigaste måstefesten sommaren 2021 kommer att vara gatufesten. Om pandemin är över då förstås...