När alla ska ut tar Outdoor-prylarna slut

Vi svenskar är riktiga lämlar, eller ett "passa-på-folk" som min kära vän uttryckte det. När något blir populärt, vill alla plötsligt göra det. Kolla på vinterbadandet, en trend som Camino skrev om redan 2019. Pandemin har gjort de flesta nöjen svåra att få till, därför flockas vi kring det som är kvar att göra, mestadels utomhus. Det är också där vi just nu kan träffa våra nära och kära på ett säkert sätt.

"Nu ville hela världen vara ute i skogen och cykla"

I den första vågen av Corona drabbades produktionen. I Kina, landet som är hela världens fabrik, stannade de löpande banden. Helt plötsligt blev det svårt för världens varumärken att få sina grejer levererade. När resten av världen sedan följde efter med restriktioner började människor så småningom inse att den här tillvaron kan komma att bli långvarig. Då inleddes preppingen för en pandemi-livsstil, med bunkring av allt från toalettpapper och handsprit till honung. För undertecknad kom ett uppvaknande när min mountainbike blev stulen. Det var helt omöjligt att köpa en ny, mer eller mindre alla prismässigt överkomliga modeller var slut och även begagnat var utbudet skralt. Jag ringde runt till de mest obskyra små handlare i landet, utan resultat. ”Du får vänta till våren 2021” var beskedet, i vissa fall skulle det ända dröja till sommaren. Nu ville hela världen vara ute i skogen och cykla.

De senaste veckorna har vintern tagit ett fast grepp om Sverige, även hos oss i de sydvästra delarna. När den första snön kom började bilderna på pulkaåkande barn och föräldrar svämma över Instagram. Nästa dag var pulkorna slut.

Nästa pryl på tur var skridskor. Efter ett par dagars ihållande kyla frös sjöarna till is. Jag som inte är någon stor skridskoåkare började ändå FOMO-tänka tanken - kanske skulle även vi försöka åka lite i helgen? Vi måste passa på! Vanligen hyr vi skridskor på plats i ishallen, men den är ju stängd numera, så jag gick in på en second hand-butik och provade ett par. De var aningen för stora så jag avstod, något jag snart skulle ångra. Helgen därpå fanns det inte ett enda par skridskor att få tag på i hela landet.

Frustrationen över att bli utan var förstås påtaglig, men jag kan också känna att det ibland är lite nyttigt att få känna på knapphet. Att allt inte alltid finns att tillgå närsomhelst. En påminnelse om att resurserna på planeten är knappa och behöver delas på. Den här gången handlar det inte om mat, mediciner eller något annat livsavgörande för våran del, utan enbart om prylar för friluftslivet - en allt mer betydande del av våra liv.