Maja Lunde skriver om det som bränner

Mitt i Oslos totala lockdown, under en period då en muterad version av Covid-19 tagit sitt grepp om staden, intervjuar jag den hemmasittande författaren Maja Lunde om hennes bok Przewalskis häst som precis getts ut på svenska. Det är den tredje boken i en planerad kvartett om miljöutmaningarna vi står mitt uppe i.

– Przewalskis häst kom ut för ett och ett halvt år sedan i Norge, innan pandemin. Då hade jag precis börjat med nästa bok. Men under de första månaderna var det svårt att skriva skönlitterärt, jag hade svårt att koncentrera mig då det som hände i samhället kändes som att leva mitt i historien.

Istället började Maja skriva dagbok, något som resulterade i boken De första dagarna, som ännu bara finns utgiven i Norge och Tyskland. Men ännu mer märkligt, eller kanske som en naturlig konsekvens av vår tid, så utspelar sig den kommande boken, del 4, i ett isolerat samhälle på Svalbard när samhället drabbas av ett dödligt virus.

"Boken slog ner som en bomb i många kretsar och har hyllats internationellt"

Maja Lunde är en norsk manus- och barnboksförfattare som 2015 gav ut boken Binas historia, det som kom att bli början på en miljökvartett i romanform. Boken slog ner som en bomb i många kretsar och har hyllats internationellt. Bara i Tyskland har hon sålt över 1,5 miljoner böcker.

– Då jag startade arbetet med boken tänkte jag mig den som fristående och hade inga planer på att göra en kvartett. Men när jag började göra research så stötte jag på så många intressanta historier och scener som jag ville skriva om. Som den här hästen, Przewalskis häst, som jag såg i ett naturreservat i Thorenc i Frankrike redan 2015. Det trodde man var "urtypen" av häst, som man har lyckats bevara genom hundratals år av ihärdigt bevarandearbete. På liknande sätt hade jag tidigt även en scen i huvudet om en pojke som stötte på en båt på land. Det blev sedan till en scen i boken Blå.

Efter Binas historia följde boken Blå som gavs ut 2017 i Norge, en berättelse som fortsätter på temat klimatförändringarna, men som tar upp frågan om vatten och torka.

"Inför Przewalskis häst besökte hon Mongoliet, bodde i ett tält och turistade i Sankt Petersburg"

Maja Lunde gör noggranna efterforskningar med sina böcker, läser allt hon kommer över, ser dokumentärer och träffar experter. Inför Przewalskis häst besökte hon Mongoliet, bodde i ett tält och turistade i Sankt Petersburg. Hon läste mycket Leo Tolstoy för att undersöka 1800-talets Ryssland; Vad man åt, vad det kostade att köra en droska och så vidare.

– Det var svårt att skriva trovärdigt om 1800-talet, säger Maja, som menar att hon lade ner ofantlig tid på att små detaljer skulle bli korrekta.

Den som har läst de tidigare två böckerna (Binas historia och Blå) kanske upplever att den tredje boken är betydligt tyngre. Det beror också på att Maja har känt sig mer tungsint.

– Allt eftersom tiden gått sedan första boken kom ut 2015 har det blivit allt mer allvarligt läge med klimatförändringarna och många dåliga nyheter. Vi har fega politiker som inte gör vad som krävs, menar hon.

I Przewlaskis häst får man följa historien om hur man få 1800-talet upptäckte att det man trodde var en utdöd urtyp av vildhäst, taki, fortfarande fanns kvar i Mongoliet. Det påbörjar en resa som sträcker sig fram till nutid med olika försök att bevara hästen. Hästen fick sitt nya namn av översten Przewalski, som hade mottagit benbitar och skinn från vad han direkt misstänkte var en urhäst i gåva från en lokal jägare i Mongoliet. Arbetet med att söka upp och fånga in den vilda hästen påbörjades. I nutid får vi följa en kvinna som arbetar med att återvilda de uppfödda vildhästarna i Mongoliet och i framtiden får vi följa en kvinna och hennes dotter på en gård i Nordnorge, i ett kollapsat samhälle, men där hästarna fortfarande är väldigt centrala.

De tre första böckerna i Maja Lundes klimatkvartett.

"Det är här det brinner för mig"

Maja har alltid haft ett stort miljöintresse, men kallar sig inte för aktivist. Arbetet med boken har gett henne mer kunskap, och det har känts väldigt tungt. Hon har varit tvungen att hålla sig uppdaterad.

– I Norge säger man skriv där det bränner och det är här det har brinner för mig.

Böckerna har haft en viktig del i miljödebatten, framförallt i Tyskland, där de varit en inlaga i diskussionen kring insektsdöden. Många har exempelvis börjat bikupor som en följd. Men böckerna har också haft en annan betydelse, berättar Maja, som har kontaktats av människor som förändrat sin syn på livet efter att ha läst dem.

"Människor tackar mig för böckerna, för att de har speglat deras egen oro och sorg, och därmed har de känt sig mindre ensamma."

– De har varit en tröst, böckerna har hjälpt dem. Jag har kontaktats av tjejer som har sagt att de varit självupptagna och deppiga och lagt mycket kraft på sitt utseende, men med hjälp av böckerna börjat engagera sig och lyfta blicken ut i världen. Jag träffar också människor som tackar mig for böckerna, för att de har speglat deras egen oro och sorg, och därmed har de känt sig mindre ensamma.

Romaner kan göra något helt annat än faktaböcker, de sätter igång dina känslor, menar Maja. Men hon startar aldrig skrivandet med ett budskap.

– Jag startar med historier, med människor jag vill skriva om. Det är det som driver skrivandet. Och böckerna kan läsas på många olika sätt. Det finns lika många versioner av en romanberättelse, som det finns läsare av romanen. Det är fiktionens gåva. Genom en berättelse kan man vara där, uppleva vad klimat och naturkris betyder, känna det i hjärtat, inte bara i hjärnan, avslutar hon.