Rädda oss från oss själva

I del två av Caminos sommarföljetong återvänder vi till Magnus Carlson och hans tankar om människans självdestruktivitet. Dessutom frågar han sig vad fotbollssupportrar kan lära oss om att rädda världen.
Dela artikeln

Jag undrar ibland om vi människor är farliga för oss själva. Är vi självdestruktiva? Våra samhällen är uppbyggda för att skydda oss mot faror och orättvisor, men när det kommer till miljöfrågor har vi inte lyckats skapa något skyddsnät. Vårt beteende skapar stora problem och vi vet att vår påverkan på naturen på sikt även drabbar oss själva. Det handlar om att vi fortsätter överkonsumera, flyga, köra bil och frossa i överflöd precis som vanligt, trots att vi vet att det långsamt dödar planeten och oss med den.

Genom människans ibland bristfälliga djur- och kötthantering har en mängd olika virusepidemier uppstått. Covid-19, MERS, SARS, ”Galna ko-sjukan”, fågelinfluensa, svininfluensa och mjältbrand är några aktuella exempel. Listan är obehagligt lång. För att inte glömma antibiotikaresistensen som kommer från överanvändningen av antibiotika. Genom att människor ger djur antibiotika i förebyggande syfte har vi själva skapat monsterbakterier som inte vanlig antibiotika biter mot, vilket gör att vi om några år skulle kunna dö av vanliga sjukdomar såsom olika infektioner, lunginflammation och blodförgiftning eller i sviter av operationer.

"Ibland är debattklimatet lika uppskruvat som den hätska stämningen under ett prestigefullt fotbollsderby."

Är man automatiskt en ”hysteriker” eller ”alarmist” när man hövligt påpekar och lyfter fram bevisade problem och vill göra något åt dem? Ibland är debattklimatet lika uppskruvat som den hätska stämningen under ett prestigefullt fotbollsderby. Det kastas glåpord fram och tillbaka och ingen vill lyssna på vad de andra har att säga, tvärtom blir alla känsliga och lättretliga. Den egna sidan är den enda som gäller och dörren är stängd för alla andra.

Som fotbollssupporter kan man bara heja på ett lag i en match. Men en klimatdebatt är ingen fotbollsmatch. Att behålla ett objektivt och öppet sinne och inte dras med i hysteri är viktigt när det gäller det mesta i livet.

Det är lätt att bara umgås med människor som tycker exakt likadant som en själv, både i verkligheten och på nätet. Det kan förstås vara skönt om man bara vill bekräfta sin egen världsbild, men det är trist om man är intresserad av att höra fler åsikter samtidigt. Fotbollsläktaren är därför en underbar och unik plats. Där träffar jag människor från alla samhällsklasser med hela paletten av politiska åsikter.

Fotboll spelas i hela världen och därför är det intresset något jag har gemensamt med människor över hela planeten. Man kan lätt kommunicera med nästan vem som helst var som helst om man är fotbollssupporter, man har något gränslöst gemensamt.

"Jag tror att ”klimatlaget” behöver kännas mer inkluderande och tillåtande"

Skulle det gå att översätta kärleken till fotboll och ett fotbollslag till kärleken för planeten? Jag tror att det handlar om att det behöver bli allmänt coolt att bry sig om miljön, att det måste vara kul och spännande. Jag tror också att ”klimatlaget” behöver kännas mer inkluderande och tillåtande. Att alla ska kunna känna sig välkomna. Men det behövs flera olika klimatlag med olika spelsystem. Tänk den ensamme unge killen som inte har några vänner och sitter hemma och är arg och ledsen. Så tar han på sig en halsduk, går till en fotbollsmatch och är helt plötsligt med i ett sammanhang, en stor gemenskap där han känner sig välkommen. Vips har han tio nya kompisar, det är inte konstigt att det lockar.

På en fotbollsläktare eller på puben innan och efter matchen finns ytterst lite snobbism. Det är en väldigt tillåtande miljö. Jag tycker att fotbollssupportrar får för lite erkännande i media. De som aldrig går på fotboll ser bara rubriker om bråk och läser aldrig om gemenskapen och den enorma samhällsnytta som fotbollen står för. Oinvigda tror ofta att fotboll är lika med motsättningar. Min erfarenhet är att det är precis tvärtom, det är mer som förenar än skiljer oss åt. Då menar jag alla människor jag lärt känna i andra städer som hejar på andra lag än mitt kära Hammarby. Sedan ingår ett mått av käbblande, men det får vara högt i tak och det måste alltid få käbblas med glimten i ögat. Det finns nyanser och hela tjusningen ligger i skillnaderna, själva förutsättningen för en match är ändå att båda lagen vill besegra det andra.

"Skillnaden mellan fotbollskärleken och planetkärleken är att det ena egentligen bara är på lek medan det andra är på blodigt allvar"

Skillnaden mellan fotbollskärleken och planetkärleken är att det ena egentligen bara är på lek medan det andra är på blodigt allvar. Det må kännas som att världen går under när Hammarby förlorar, men förloras miljökampen går vi under på riktigt. Kanske är det en av anledningarna till att miljörörelsen inte är lika tillåtande för alla typer av åsikter som bland fotbollssupportrar? Det finns helt enkelt inte tid för samma hänsyn.

Denna text är ett utdrag av boken En annan framtid - Magnus Carlsons hållbarhetsresa, skriven av Magnus Carlson och Caminos egen Johanna Stål. Boken gavs ut på Forum hösten 2020 och går att beställa.

Läs mer