Så kan vi hitta tillbaka till naturen

Är du en av alla som inte förstått skogens storhet? Som tycker att det är jobbigt med myggor, myror, svettiga branter, överraskningar som innehåller djur, taggiga buskar eller plötsliga regn? Som aldrig någonsin frivilligt skulle tälta en natt bland mossa och stickiga barr. Eller har du förstått skogens storhet, men vet inte hur du ska göra för att närma dig den?

Många av oss har säkert redan stött på artiklar om forskningen som nu tydligt visar på vilka hälsoeffekter det innebär att vara i naturen. ­Sveriges lantbruksuniversitet och Umeå universitet har tittat på hur personer med utmattningssyndrom reagerar på att vistas i skogen. Blodtrycket och pulsen sänktes och koncentrationen stärktes i skogen. Deltagarna uppskattade också själva att de mådde bättre. Resultaten är tydliga och forskningen enig: vi behöver vistas i naturen.

Men då handlar det inte bara om att hurtigt vandra mil efter mil med tung ryggsäck och dyra träningskängor, utan det räcker men att bara befinna sig i naturen (skog, fjäll eller vid vatten) i så lite som några minuter. Det funkar med andra ord ganska bra även för skogsrädda, det finns en quick fix. Men det finns också en längtan efter att vara ännu mer i naturen. Den japanska terapiformen Shinrin yoku, att skogsbada har blivit populär, tillsammans med olika typer av skogsretreat där allt från barfotavandring till trädkramning kan ingå.

Men vad är det som är så bra med skogen och hur kan vi göra för att närma oss den med nyfikenhet och vänskap? Jag träffar Eva Sanner, psykosyntes-terapeut och författare som under många år intresserat sig för naturen och studerat ekopsykologi. Hon är aktuell med boken Naturens hemlighet – återfinn din plats i det stora sammanhanget och intresserar sig mycket för människan som en del av naturen snarare än människan i naturen. Vi ses i Palmhuset i Trädgårdsföreningen i Göteborg, bland blommor, kaktusar och träd. Eva är i god tid och sitter på en bänk och ser avslappnad ut när jag kommer.

"Vi behöver lära känna naturen mer"

– Många förväntar sig av naturen att den är fridfull, de blir irriterade på myror och insekter och överraskade när de ser andra djur. De ser den gärna som en vacker kuliss, som de tittar på genom bilfönstret eller kameralinsen. Vi behöver lära känna naturen mer, säger Eva, som testat allt ifrån att sitta i skogen i flera dygn till att vandra genom öknen. Hon har mycket att säga om naturens betydelse för oss, för vår hälsa, välmående och anknytning, för aktivism och hållbarhet, för kunskap och uråldriga visdomar, men också för skönhet och glädje.

– Många av miljöerna som finns i naturen uppfattar vår hjärna som vackra, vi mår bra av dem. Miljöer som skapas av människor uppfattar vi oftare som fula. Vi blir avtrubbade av att vara i dem. Vi behöver naturen för att komma ihåg vad som är vackert. Man tröttnar inte på skönheten i naturen, medan en inredning kan kännas ful eller tråkig efter bara några månader.

– Mycket av det vi gör är härmat efter naturen; ”vårens färg” exempelvis. Vi försöker återskapa årstider i vår konsumtion istället för att få olika upplevelser och omväxling i naturen.

”Människan verkar vara det enda djuret som inte längre naturligt vet sin plats i ekosystemet och som därför behöver leta efter den”, skriver Eva i sin bok. Jag frågar hur hon tror att vi skulle kunna återfinna vår roll i ekosystemet.

– Ett svar är att det kanske inte går. Det är svårt att se att vi skulle kunna göra det när det ser ut som det gör nu. Permakultur kan vara en väg. Att leva och odla enligt naturens principer. I dag ser vi snarare en extrem urbanisering. Vi är väldigt många människor och många av de naturliga miljöerna används idag till odling av spannmål för djuruppfödning.

– Jag vill inte vara dystopisk men det är svårt. Var ska man börja? Det räcker inte att sop­sortera. Jag gillar aktivismen som är nu, det handlar också om att på ett nytt sätt att säga ”jag går inte med på det här”. Även kampen för naturens rättigheter är viktig. Naturen har rätt att finnas.

Vi behöver tänka mer som en myrstack: vad kan jag göra utifrån vem jag är? Vad kan jag inte göra? Odling är också ett bra sätt att lära sig mer om naturen, menar Eva.

Eva, som själv vistats i många olika natur­miljöer, är också övertygad om de positiva hälso­effekterna av att vistas i naturen, och menar att de händer direkt. Men på lång sikt får man ännu bättre hälsoeffekter. Hon uppmanar till att utforska och sträcka ut handen till naturen – att bli vän med den.

– Vad händer när du går vid sidan av stigen exempelvis? Eller tar en annan väg än den du brukar? Kan du skapa anknytning till en plats och lära känna den genom att besöka den vid olika tidpunkter under året?

– Att leva ett liv med regelbunden kontakt med naturen ökar livskvaliteten. Man får en annan syn på behov och överflöd.

Ett annat syfte med boken var också att väcka förälskelsen till naturen och därmed viljan att försvara den. Hon skriver om förnekelse­mekanismer och om separationen mellan natur och kultur – där vi ser kulturen som lite bättre, lite finare än naturen.

– Tekniken ska lösa allt: vi uppfinner maskiner som tar syre och gör koldioxid av det, men den tekniken finns redan: det kallas träd. Naturen tänker inte hierarkiskt utan i system och ömse­sidigt beroende. Vi har mycket att lära.

Miljörörelsen är ett exempel på en självorganiserande kultur, menar Eva. Man ingår i en stor rörelse, men det finns massa olika under­grupper. Tillsammans har de en effekt.

Naturen lär oss också om mångfald.

– Inget är likadant, vi har stora och små växter, med olika fördelar. De samarbetar med varandra. Heterogena grupper har visat sig vara mer kreativa än homogena grupper. Mångfald är effektivare.

Eva hoppas kunna ha behandlingar i naturen framöver, att naturen blir terapirummet. Men det är fortfarande nytt, det är inte så många som efterfrågar naturterapi. Efter att ha läst Evas bok kanske fler gör det.

Själv är hon uppvuxen i Eskilstuna men flyttade sedan till Stockholm, där hon bodde tills hon var 52 år. Därefter levde hon och hennes man ett tag i Ängsbacka i Molkom innan de flyttade ner till Svenshögen, norr om Göteborg, där de bor i dag.

– Det som är fint med att bo här är att det är så varierad miljö. Lättillgängligt. Vi odlar mycket mat.

Hon är ordförande i den lokala omställningsföreningen som ordnar föreläsningar bland annat.

– Jag lär mig mycket av att bo på landsbygden. Det är ofta strömavbrott, vi behöver varandra. Man måste tänka mer lokalt och gemensamt, man lär sig att hjälpas åt och behöva varandra. Det finns system för det. Vi har en mail-lista där man kan maila varandra om olika frågor: min bil har gått sönder, ska någon åka till ett apotek kan den köpa med något, jag behöver låna en sak... När alla gör det blir det ett samhälle – en by.

Två dagar i veckan åker hon in till sin mottagning i Göteborg där hon tar emot människor.

Själv vistas hon en hel del i naturen. Hon har en runda som hon går runt byn, samma runda för att följa årstidernas växlingar. Eller så sitter hon nere vid sjön.

– Min trädgård går jag också till. Där är jag ganska aktiv. Vid sjön är det mera meditativt. Jag har gradvis vidgat mitt revir – jag är mer nyfiken på naturen nu. Jag gillar att återkomma till några få platser.

Hon har också lärt sig uppskatta camping. Och att glömma bort klockan ibland.

Ett kapitel i boken Naturens hemlighet ägnas åt vildhet. Att vildhet är bra för oss. Ofta har naturen kopplats ihop med vildar och det har setts som något negativt. Men vi behöver mer vildhet, kanske är det de vilda som egentligen är de klokaste?

– Vi har en vild och en tam del av hjärnan. Förr var den vilda delen av hjärnan mer använd, i dag använder vi mer av den tama hjärnan. Vi blir lata och bekväma. I naturen händer alltid spännande saker och man måste vara mer spontan och alert.

Vad är vildhet?
– Jag behöver inte leva mitt liv som jag tror att jag måste. Jag kanske kan ifrågasätta vissa saker. Ifrågasätta och titta mer på mina genuina behov.

Begreppet rewildening, att återföra naturen till sin vilda form, är något Eva tror på. Det är en slags aktivism, menar hon. Men det kan också handla om att återvilda sig själv – att sova ute, äta ekollon och så vidare. Man kan lära mycket av naturens vildhet:

"Ogräset ber inte om lov"

– Växterna tar sitt utrymme, ogräset ber inte om lov. Samtidigt finns det ett fint samspel i naturen.

Vad är naturens hemlighet?
– Vi är naturen. Det är en uppenbar men bortglömd hemlighet. Vi behöver påminna oss om glädjen i att lära känna naturen.

Synen på naturen inom ekopsykologin är samma syn som ursprungsfolk har. ”Naturen är mina systrar och bröder. Jag tar hand om dem så tar de hand om mig.”

– Det är så fint när ursprungsfolkets frågor får genomslag i miljörörelsen. Tron på cykler exempelvis. Vi kan lära oss av dom som kan mycket om naturen. Naturen är vårt hem.

– Har du ont om tid så gå bara ett varv i trädgården eller närmsta skogsdunge, men se till att komma ut lite längre några gånger då och då. Kanske campa?

– Ha din trädgård som återhämtning och vila, inte bara som ett projekt som ska fixas. Skaffa hängmatta.