Presentkortsångest - vårt nya lyxproblem?

För ungefär femton år sedan började jag önska mig upplevelser istället för prylar i julklapp. Det tog ett tag för önskningen att gå i uppfyllelse, normen kring att ge fysiska julklappar har varit stark. Men de senaste åren har presentkorten utgjort en större del av mina julklappar och födelsedagspresenter till min stora glädje.

I år blev evenemangsbiljetten årets julklapp, utsedd av Handelns utredningsinstitut. Kulturbranschen jublar och det krängs säkerligen många evenemangsbiljetter i år. Kulturarbetare, alla som jobbar med arrangemang, ljud- och ljustekniker och de som erbjuder scener förtjänar verkligen att få ett uppsving efter snart två år med pandemi och restriktioner. Men frågan om det perfekta och medvetna presentkortet och evenemangsbiljetten är inte helt glasklar. För mig har det blivit en påtaglig stress över att hinna använda mina presentkort innan utgångsdatum, särskilt nu efter pandemin då presentkorten lagts på hög.

Vi sitter där hemma med flera pandemiombokade biljetter, med presentkort vars utgångsdatum tickar likt rusande inflation. För att inte tala om alla fint egengjorda kort där man är bjuden på en middag på stan ”någon kväll”. Ungefär här uppstår något som närmast kan beskrivas som ”presentkortsångest”. För idag är det inte upplevelser det råder bot på i mångas liv, utan snarare tid.

"Vi vill uppleva och engagera oss, vi vill carpa diem och njuta av livet. Men oftast är det ”någon annan gång”"

Presentkortsångesten är det nya lyxproblemet för de som redan har ”allt”. Presentkorten samlas på hög i byrålådor och skapar dåligt samvete. Tiden räcker inte till för att fylla livet med de kulturaktiviteter, middagar, intressanta seminarier och spa-upplevelser som finns att tillgå där i byrålådan. Vi vill uppleva och engagera oss, vi vill carpa diem och njuta av livet. Men oftast är det ”någon annan gång,” när vi inte är fast i ekorrhjulet. När barnen blivit större. När vi inte ”har så mycket”. Men den tiden skjuts oftast allt längre fram och presentkorten brinner inne (visserligen en väldigt bra miljöinsats, pengar in till kulturbranschen men utan någon direkt klimatpåverkan).

Vad ger man då för gåva till de som till synes har ”allt”, materiellt och i presentkortsväg? Eller kanske snarare till de som inte vill ha allt, som inte vill ha fler prylar, men som inte heller har tid för fler upplevelser. Personen har förmodligen inte utrymme för fler upplevelser utan behöver kanske snarare mer tid, lugn och vila. Tid i form av barnpassning, tid i form av att komma hem till en hemlagad middag, tid för få fixat trasiga kläder, tid för att få inlämnat skor till skomakaren eller att få rensat ogräs i rabatten. Tid är kärlek. Tid är hårdvaluta idag. Tid är det finaste du kan ge. Jag tror att tid egentligen är årets julklapp. I år. Och många år framöver. Frågan är bara hur man ger bort den på ett bra sätt. Om du har någon idé – tipsa mig!