Ecotopia och framtidens utopier

Utopier får oss att våga släppa loss vår vildaste fantasi och drömmar och kanske landa i något som faktiskt skulle kunna vara ett mål att sträva mot. Camino läser några klassiska utopier och funderar över hur en utopi för 2020-talet skulle kunna se ut. Först ut är Ernest Callenbachs Utopia.
Dela artikeln

Vi som drömmer om ett mer hållbart samhälle tenderar att ibland blicka mot de utopier som funnits och förespråka nya utopier för vår tid. Jag är en av dem. Utopier är meningsfulla, visar på möjliga framtidsscenarios och får oss att tänka bortom det allra mest uppenbara lösningarna. Utopier får oss att våga släppa loss vår vildaste fantasi och våra drömmar och kanske landa i något som faktiskt skulle kunna vara ett mål att sträva mot.

En av klassikerna inom eko-utopier är Ecotopia av Ernest Callenbach från 1975. Det som är slående vid en nutida läsning av boken är att många av de utopiska idéer som visas upp i samhället Ecotopia är sådant som många i vårt samhälle idag strävar mot, såsom 20-timmars arbetsvecka, ett liv med respekt för naturen, bilfria städer, gratis kollektivtrafik, lappande och lagande av prylar, där plast är förbjudet och vi lägger mer tid på lek, samhörighet och gemenskap. Callenbach var tidigt ute med många av dessa idéer och det kan kännas sorgligt att det inte hänt mer i samhället på dessa år, trots att tankarna och idéerna faktiskt funnits där. Samtidigt kan det kännas hoppfullt att idéerna är accepterade av fler människor idag. Kanske har utopier större betydelse än vi tror?

I boken Ecotopia gör den första utomstående journalisten, Will Weston, ett besök i det slutna samhället Ecotopia för att dokumentera, och skriver samtidigt en privat dagbok som läsaren även får följa. Samhället, omgärdat av höga murar för att avskilja sig från resten av världen, står i skarp kontrast till den övriga världen – där konsumtion, privat bilism och slit-och-släng värderas högt.

Berättelsen är tydligt färgad av 1970-talets idéer om en liberal hållning till sex, droger, abort och familjebildning samt gemensamma, kooperativ-liknande boendeformer.

Utopi utan globalisering

I Ecotopia lever man sitt liv utan direkta kontakter med omvärlden. Visserligen skrevs boken före internets genomslag, men även andra typer av kontakter med omvärlden verkar vara obefintliga. Avskärmad som en ekoby fast i större format, utan kommunikation med omvärlden riskerar en sådan isolerad värld att skapa ovänner på utsidan såväl som interna fiender, konflikter som också finns närvarande i boken. Framtidens utopier kanske därför kommer innehålla mer global kontakt och mer lokal förankring på samma gång. Ungefär som i devisen ”Tänkt globalt, agera lokalt”.

Foto: Cascadia är en bioregion i nordvästra delen av USA, tydligt påverkad av boken Ecotopia och med önskan om att få bli en självständig region. (Skärmdump från hemsidan CascadiaNow.org!)

Callenbach hävdade inte själv att han byggde en utopi i dess ursprungliga bemärkelse av ett perfekt samhälle, utan snarare ett imperfekt samhälle mitt uppe i en pågående process, något som skiljer sig mot de tidiga utopierna som snarare visade upp ett tillstånd av något slags slutmål, likt paradiset.

I slutet av 1800-talet kritiserade bland annat Friedrich Engels de tidigare utopiernas berättigande som ”projiceringar av önskedrömmar /…/ som avledde läsarna från aktiv medverkan i verklighetens klasskamp”. Det var startskottet för den kritiska utopin som sedan kom. När William Morriss Edward Bellamy utopier kom ut i slutet av 1800-talet var de tydligt kopplade till socialism (utopisk socialism), och i samma anda kan Callenbachs bok ses som en inlaga i den moderna ekofilosofin och den politiska miljörörelsen som växte fram under sent 1970-tal och som sedan dess fortsatt att växa. Utopier kan vara rena sagor, men är ofta en politisk partsinlaga som visar på möjligheter att leva i ett helt annat typ av samhälle.

Den nutida forskaren Anahid Nersessian pratar om utopia-minimalism, att dagens utopier måste innehålla någon typ av begränsningar i tillgången till mat, resurser och prylar. Det är inte flödande kranar med vin och fria garderober med kläder och fri tillgång till privatjet som visar sig i dagens utopier utan snarare samhällen som är mer minimalistiska och enkla och som lever mer i samklang med naturens begränsade villkor.

Primitiva framtidsbilder

I Ecotopia finns inte saker i överflöd utan människorna behöver vara sparsamma, laga och vårda kläder och prylar. Samhället utanför ses som en mardröm och det nya systemet/samhället behövdes för att hantera planetens begränsade resurser. I dagens miljödebatt framhålls allt oftare idéer om naturens rättigheter, brott mot naturen (ecocide) och djurrätt, där djurens lidande likställs med människans. Dessa idéer om att människan är en del av ekosystemen och att vi varken är bättre eller sämre än övrigt liv, kan troligtvis komma att få större betydelse i framtida utopier.

Idéer om minimalism, frivillig enkelhet, downshifting, stoicism, van-life och olika typer av enkelhet har blivit mångas dröm om hur det goda livet ska vara. Tankarna inbegriper idéer om att begränsningar gör oss starka och resilienta (motståndskraftiga) och gör oss mer nöjda och tillfredsställda med livet, jämfört med ett liv i överflöd. Vårt bullemiska samhälle med överflöd av det mesta hittar en motpol som slår tillbaka pendeln för att åter försöka hitta en balans.

De framtider som i modern tid visas upp inom genren science fiction är många gånger primitiva, något som bekräftar Kim Stanley Robinsons idé om att dagens utopier kräver en återgång till det primitiva. Detta är något han beskriver i introduktionen till boken Into primitive futures, utopierna bör innehålla en blandning av sofistikerad teknologi och traditionella kunskaper. Här finner vi Ecotopia, som manifesterar detta med gammal visdom och naturdyrkan å ena sidan samt å andra sidan högteknologiska järnvägar och bildtelefoner. En framtid som är trolig och önskvärd med dagens blick.

Modernare utopier

Jag anser absolut att Ecotopia kan utgöra en förebild och ett exempel att inspireras av för framtiden, särskilt då många av de värden som den lyfter upp har blivit allt viktigare för oss i dagens samhälle – gemenskap både med andra människor och i relationen till naturen, respekt för naturen och jordens begränsade resurser. Men jag tror också att idéerna kommer att utvecklas. Människan kommer att ses som en del av naturen, mer jämställd med andra levande ting, tekniken kommer att ha utvecklats ännu mer, precis som robottekniken, avancerad AI och olika typer av uppluckring mellan verklighet och virtuell verklighet. Nya idéer om pedagogik och psykologi kan visa att inte pojkar nödvändigtvis måste spela ”war games” ( som i Ecotopia) för att få utlopp för aggressivitet och vårt gemensamma boende kanske kommer se ut på helt andra sätt än i Ecotopia. Vi kommer behöva förhålla oss till klimatförändringar, sinande resurser och pandemier – hur kommer allt det att påverka våra utopier framöver? Det återstår att se vilka utopier som nuvarande och kommande generationer kommer att skapa.