Detta inspirerar mig inför 2023

Kanske behöver vi bli mer obekväma, snällare men samtidigt tydligare. På samma sätt som självhjälpsböckerna lär oss om self-care och tydlighet med gränssättning, så behöver jorden få ta del av vår self-care. Kan vi dela med oss av vår lyx, släppa lite av vår bekvämlighet för att låta annat få ta plats?

I år inspireras jag väldigt mycket av rewildening-rörelsen. Idén om att återvilda stora delar av jorden. Jag tror att vi måste låta annat få ta plats, att få blomstra utan vår "hjälp". I år inspireras jag även av den regenerativa rörelsen som de senaste åren fått fäste över hela jorden. Människor som inser att hållbarhet inte räcker, utan att vi behöver återskapa jorden, förbättra den, inte vara mindre dåliga utan ännu mer bra. Jag inspireras av våtmarks-aktivister och restaurerare, de som insett för längesedan att vi behöver våtmarker till såväl kollagring som översvämningsskydd. För att inte tala om sumpmarker, träsk och allt annat fantastiskt för vår biologiska mångfald.

Jag inspireras även av symbioser, både de som sker naturligt i naturen och de industriella som skapats av kloka, framsynta människor som både förstått resursfrågan men också lyckats skapa ekonomiska och sociala värden. Jag är fortfarande, flera år efter min första läsning av Janine Benyius bok Biomimicry, extremt fascinerad över naturens skola. Att vi inte använder oss mer av all den kunskap som finns i naturen, kring hur naturen löser problem, är för mig en stor gåta. Varför skapar vi fortfarande städer som maskiner istället för som levande varelser? Varför bygger vi hem för ensamhet och isolation istället för gemenskap och tillhörighet? Varför utgår vi fortfarande från att människor har starka egon istället för att titta på forskningen som säger att vi redan som barn är inställda på samarbete?

Några gånger varje månad frågar jag mig själv "Hur kan jag bli en bra del ekosystemet?" En fråga som jag lika ofta ställer i de projekt jag medverkar i. För är det något som jag verkligen inspireras av är det våra ekosystem, den väv av liv som vi är del av och som är så otroligt fascinerande. Mitt nyårslöfte i år är att befinna mig betydligt mycket mer ute i naturen och skogen. Att vandra, åka längdskidor, simma i sjöar och tälja vid en öppen eld. Allt jag drömmer om, men ändå allt för sällan faktiskt tar mig tid till. I skogen får jag inspiration till allt det där jag vill göra, allt det där vi borde göra och hur vi kan göra det. Hoppas vi ses i skogen!