Johanna Stål
Regenerate
För den som läser Camino kommer det inte som en överraskning att det är det regenerativa samhället som jag tror på framöver. Ordet är en utveckling från hur vi historiskt har levt i de-generativa samhällen, där vi brytit ner jordar, luften, förstört vattendrag, marker, våtmarker, förgiftat och släppt ut dåliga saker såsom för mycket koldioxid, metangaser, fosfor och kväve. När vi införde Bruntlandskommisionens begrepp "hållbar utveckling" handlade det om att stanna upp den här negativa utvecklingen och skapa en utveckling som håller även för kommande generationer. Det har lett till mycket bra, men långt ifrån tillräckligt. Samtidigt är "hållbart" bara något som "överlever" över tid, inte något som faktiskt är ännu bättre. Som Cradle to Cradle-författarna en gång sade: "Vi ska inte bli mindre dåliga, vi ska bli bra".
Just det står det regenerativa begreppet för - att bli bättre, att återskapa förstörda ekosystem och att tillföra positiva saker till planeten, istället för att utarma den. Från början har ordet använts för att beskriva ett sätt att bedriva jordbruk på, ett regnerativt jordbruk, där man inte utarmar marken utan istället binder och cirkulerar kol i marker, gynnar biologisk mångfald och tar bort gifter ut marken. Men på de senare åren har det också spridit sig till andra områden såsom klädproduktion, politiska åtgärder och filosofiska sätt att förhålla sig till sin omvärld. Läs bland annat mina tidigare artiklar på ämnet här.
Miljöprofilen Paul Hawkens nya bok Regeneration: Ending the climate crisis in one generation, bygger i princip helt på detta nya synsätt.
Resilience
I skuggan av Covid-19 kris, krig i vårt närområde och inflation så har ett annat begrepp blivit populärt. Ordet resiliens / motståndskraft har tidigare varit ett nördord för människor som pysslat med ekosystemtjänster och biologisk mångfald, men har nu blivit ett ord på allas läppar. Vi behöver skapa motståndskraftiga samhällen som kan stå emot kriser. Vi kan inte avveckla beredskapslager, förlita oss på "just-in-time-leveranser" och ständig import från andra länder av mat, konstgödsel och annat som är nödvändigt för det samhälle vi utvecklat. Allt fler företag flyttar hem sin produktion till Sverige och nu satsar också regeringen mer på svensk livsmedelsförsörjning. Men vad som är motståndskraftigt för vår försörjning måste också stå i relation till vad som är motståndskraftigt miljömässigt. Därför bör regler om svensk produktion också gå hand i hand med ekologiska och regenerativa principer för att jordarna ska hålla över tid och minska behovet av konstgödsel på sikt.
Läs min krönika om vad Covid-19 lär oss om motståndskraftiga samhällen här.
Rewilding
Att återvilda stora delar av planeten är något som jag tror är helt avgörande för att vi ska kunna minska klimatförändringarna, skapa större motståndskraft för planeten och behålla och öka den biologiska mångfalden. Att återvilda kan innebära allt från att återinföra djur i ett område där de tidigare försvunnit, till att skapa större skyddade naturreservat där människors närvaro är begränsad. Paul Hawken skriver i Regeneration om begreppet proforestation, som handlar om att låta befintliga skogar växa och återhämta sig, vilket har en betydligt större miljömässig vinst än att plantera nya skogar och göra andra marksatsningar. Att låta de områden som redan är ganska fredade växa och nå större potential är också lättare än att skapa nya vilda områden med varierad flora och fauna ( något som kan ta många generationer).
Det finns en rörelse som heter Half-Earth, som menar att vi behöver skydda hälften av planeten som vilda platser. Det kan låta mycket, men är nog ganska nära vad som skulle behövas för att jorden skulle kunna återhämta sig och skapa de ekosystemtjänster vi är beroende av, såsom ren luft, rent vatten och inte minst, för att stoppa massutrotningen av arter. För det behöver vi männsikor maka på oss och ge plats åt annat liv.
Recirculate
Rewildening kanske är den minst kända av de fyra R:en. Och recirculate är kanske det mest kända. Att återcirkulera produkter i biologiska eller tekniska system kallas också för cirkulär ekonomi, kretsloppstänkande eller Cradle to Cradle. Kärt barn har många namn. Men trots att det är något vi pratat om i många decennier är världen fortfarande bara någon enstaka procent cirkulär. De cirkulära affärsidéerna har inte lyckats lyfta och framförallt har de inte ersatt den linjära konsumtionen - snarare har det blivit ett tillägg - man kanske både köper ett par skidor, men ändå hyr när man är på resa för att slippa släpa på dem. Man kanske shoppar lite second hand-kläder för att det är kul och ger mindre dåligt samvete, men det ersätter inte basbehovet av kläder och så vidare. Här krävs det troligtvis krafttag med politiska styrmedel för att leda samhället framåt. Mindre moms på cirkulerade tjänster och prylar och högre på nyproducerade, är ett möjligt styrmedel som skulle kunna ha effekt.
Symbiosis
Sist men inte minst, ett litet ord på S. Inspirerat av hur arter i naturen arbetar i symbios med andra levande arter har vissa företag och kommuner insett att samverkan, där de använder varandras restprodukter och går ihop för att dela på resurser, är en väg att drastiskt minska miljöpåverkan men också spara stora summor pengar. Tobias Jansson och Emma Dalväg beskriver det hela väldigt bra i sin bok Symbios, som du kan läsa ett utdrag ur här!
Biomimik, att häma naturens lösningar på problem, är något jag förespråkat i många år. Symbios är en av lösningarna från naturens skola, men det finns många fler. Biologer och naturvetares roll bör uppvärderas och forskning kring biominik och hur symbioser kan fungera borde det satsas betydligt mycket mer på.
Johanna Stål är Caminos trendspanare inom hållbarhetsfrågor. Denna artikel bygger på hennes senaste trendspaningsföreläsning som går att boka via johanna@caminomagasin.se
