Johanna Stål
Sedan år 2012 är Way out West en helt vegetarisk musikfestival och något år senare försvann även mjölken, från och med år 2019 skippas engångsplast och sedan år 2017 jobbar de trätt ihop med West Pride. Way out West är en festival som går i första ledet gällande hållbarhet och i år hade de publikrekord med över 45 000 besökare, när Håkan Hellström avslutade festivalen i ösregn.
Nytt för i år var att all officiell Way out West-merchendise utgjordes av att man kunde köpa ett kurerat utbud av second hand kläder och få en Way out West-logga tryckt på kläderna. Eller att få ett tryck direkt på sina egna kläder. Inga nyproducerade kläder, handdukar eller väskor såldes, förutom av de olika banden som uppträdde. Bakom disken stod Göteborgs stadsmission och skötte försäljningen, men på plats fanns även Fact-movement, ett projekt som drivs av Science Park Borås, för att inspirera och snacka hållbar stil och hur man kan cirkulera det man redan har hemma.
Foto: Vasilios Bartziokas
Grön arrangörskonferens
Evenemangsbranschens klimatmöte Greentopia som startade försiktigt under förra årets konferens, hade i år blivit en etablerad och välbesökt konferens med deltagare från hela spektrat av arrangörer, men programmet var väldigt likt det året innan. Fokus, att göra evenemangsbranchen mer hållbar, inbegrep allt från klimatpsykologi till artisternas roll och hur funktionsnedsatta kan bli inkluderade. Festivaler är ett slags minisamhälle där man kan visa upp alternativa livsstilar och här är just Way out West ett föredöme på hållbarhetsområdet med sin vegetariska och mjölkfria policy, tillsammans med många andra initiativ som Camino skrivit om under åren. De livsstilar man får testa under festivalen kan sedan få möjlighet att leva vidare även efter tiden på festivalen.
Men det är inte bara på festivaler som nya livsstilar testas, under på alla typer av kulturarrangemang: bokmässan, sportarrangemang, konferenser och kurser. Det var en härlig stämning under klimatmötet och många viktiga kontakter knöts, men kanske saknades allvaret kring graden av förändringar som behövs göras. Om några år kanske vi inte kan flyga in artister från hela jorden, tågen kanske inte klarar att transportera besökare på grund av väderkatastrofer, matproduktionen fallerar och 45 000 besökare kanske inte kan få sin langos eller hållbart producerade pizza. Hur skapar vi kulturarrangemang då? Och hur ökar vi medvetenheten hos besökarna radikalt?
I sammanhanget nämndes folkbildning många gånger, men samtidigt lyftes inte ideella aktörer speciellt mycket under festivalen, inte ens som i startfrågan om vilken sektor publiken kom ifrån. Samtidigt som den ideella sektorn är oerhört central när det kommer till kultur och sport.
Hållbar mat utan smak
Eftersom jag hade rest med tåg samma dag som festivalen kunde jag få ett armband från SJ som gav 10 procent rabatt på alla foodtrucks. Passar bra för en sparsam individ. Men trots att maten är lite av festivalens signum så får många av de rätter jag testade klart icke godkänt. En stenhård och väldigt liten langos för över 100 spänn, två små torra och hårda bao buns för 129 kronor nedsköljda med ett vin som smakade som importerat tetravin från tonåren. Pizzorna var bättre, både från festivalens egna servering och från restaurangen Walk in the parks pop-up pizzeria. Överhuvudtaget var det värt att ställa sig i den långa kön till de lokala pop-up restaurangerna. Smålandsrullen är alltid en hit, den brukar smakas varje år, men i år fick det bli lite annat. Så summa summarum – ska festivalen lyckas vända köttätare får de nog öka kvalitetskraven på maten flera snäpp.
Som alltid är festivalupplevelsen grym, oavsett mat, regn och brist på sittplatser. Och att se hur alla arbetar med att testa nytt på hållbarhetsområdet är inspirerande. Men om inte arrangörerna på ett klimatmöte vågar ta tag i de riktigt stora elefanterna i rummet är jag tveksam till om de stora festivalerna har en framtid på lite längre sikt.
